Hörlurar med brusreducering i kundens test

(Illustrationsbild: På bilden syns varken Mikko eller ens Mikko hörlurar. Men det skulle kunna vara så)

I vintras fick jag Valcos hörlurar med brusdämpning i min hand. Jag provkörde dem i en massa olika lägen, mest på jobbet och i jobbsammanhang. Om det här lovade jag att skriva tankar och erfarenheter. Men först lite om min bakgrund.

Jag jobbar som chef i ett kommersiellt företag och arbetet är hetsigt; ibland i Tammerfors, ibland i Helsingfors eller till exempel i Jyväskylä. Värsta dagarna blir det tio sorters växling av sammanhang. Satsningar och projekt som jag behöver ta ställning till ligger typiskt på mellan tio och femton samtidigt. Ibland jobbar man på tåget, ibland i sammanträdesrum; ibland finns chansen att jobba i ett rum vägg i vägg med ett gäng högljudda skränare. Ibland dunkar musiken och snacket går. Man kan alltså sammanfatta det som rätt störiga och växlande miljöer att jobba i.

Mitt jobb kräver mycket tankearbete och ofta längtar jag efter lugn eller tystnad där man kan fokusera på en sak så länge att en viss del faktiskt blir klar. För det här brukade jag förr ibland ”fly” till distansarbete, men nu med små barn funkar ostört arbete hemifrån inte. Enstaka uppgifter som kräver koncentration har jag ibland gått och gjort till och med i bibliotekets läsesalar eller liknande, men i praktiken är det inte riktigt möjligt som ett fortgående arbetssätt.

Jag fick testa Valcos hörlurar med brusdämpning från deras provserie vintern 2018. Jag hade redan erfarenhet av Sennheisers första hörlurar med brusdämpning, så jag har nog koll på vad bra brusdämpande hörlurar är, även om jag inte är någon hifi-nörd.

Första intrycket var… på något sätt tvärstopp. Själva kåporna som går över hela örat tar redan bort en stor del av oväsendet runtomkring. När man slår på brusdämpningen försvinner resten av världen också. Jag var rätt imponerad redan bara av hur de dämpar omvärlden, men sedan drog jag i lite helt inhemsk Sibelius, ibland något annat klassiskt, och Waterscapes naturljud som försök för att underlätta koncentrationen när jag uppdaterade processer under vintern.

Det finns verkligen inget att klaga på i ljudbilden, det kändes som att sitta i en konsertsal. För att det inte bara ska bli hyllningar måste jag säga att jag inte var van vid hörlurar som täcker hela örat. Det tog en stund att vänja sig; å andra sidan var uppoffringen rätt lätt: jag kunde jobba helt i fred även nära den där flocken öppet-kontors-apor.

Som jag konstaterade ovan är mitt arbete ganska rörligt och oberoende av plats. Därför har jag släpat runt hörlurarna överallt under vintern och våren, och de är förresten lite stora. Storleken i sig stör inte när det följer med ett skyddsfodral i riktig förnämsklass.

Eldprovet för hörlurarna var nog ett Lync-möte, där Valcos hörlurar var kopplade trådlöst till mobilen, när jag var tvungen att ta mig från Helsingfors järnvägsstation till Skatudden samtidigt som jag pratade, och bredvid dundrade studenternas lastbilsrally under bänkskuddardagen. Slutresultatet: jag hörde samtalet i mötet helt och hållet, och mikrofonerna i hörlurarna fångade upp min röst till mötet, men bänkskuddaroväsendet filtrerades bort så att de andra i mötet enligt uppgift inte hörde det. Just det, hörlurarna funkar alltså som handsfree samtidigt. Det hade man väl redan listat ut.

På tåget har jag använt hörlurarna nästan alltid. Lync går inte lika bra där, eftersom man inte kan prata själv utan att medresenärerna hör vad man säger. Det är dessutom lätt att råka göra det, för när brusdämpningen är på försvinner tågets sus och gubbtanternas prat bredvid, och man glömmer lätt att man sitter på ett tåg. Av den orsaken har det på tåget blivit mer musik. Med sin storlek verkar hörlurarna ha betydligt mer kapacitet på bassidan jämfört med Apples vita öronproppar. Inte så konstigt, antar jag.

För att nämna några praktiska saker: paketet innehåller alltså brusdämpande hörlurar i förnämsklass, som man kan koppla till ljudkälla och mikrofon (!) med en hederlig sladd, eller så kan man använda trådlös anslutning. På ytan av den ena kåpan finns beröringsknappar för ljudstyrka och låtbyte. Man får vänja sig lite vid dem. Ibland blandar man ihop riktningarna.

Det finns inget att klaga på när det gäller batteritiden, eftersom batteriet inte har tagit slut en enda gång mitt i allt. Då och då sätter jag hörlurarna på laddning med USB-sladd, så jag har inte behövt grubbla på saken. En viktig faktor till att hörlurarna har fått följa med överallt är också det där ordentliga skyddsfodralet jag redan nämnde. Jag hade ett sådant redan en gång i tiden med mina första rese-Sennheiser. De måste man alltid vika ihop på ett krångligt sätt, så användbarheten blev lidande. Valco kan man bara slänga ner i fodralet som de är när man vrider kåporna och drar igen blixtlåset.

Allt som allt kan jag varmt rekommendera de här hörlurarna. Som bakgrund kan nämnas att även om jag blev ombedd att skriva om användarerfarenheter så skriver jag opartiskt, alltså har ingen bett mig skriva beröm.

Jag håller på att skaffa en större sats av de här hörlurarna till oss på jobbet, eftersom jag lät andra testa dem också och responsen var utan undantag positiv. Då får de andra också jobba i fred hos oss.

- Mikko J.