Stort test av brusreducerande hörlurar

Vårt ambitiösa projekt började förstås med en storslagen plan. Tanken är att gå igenom alla världens hörlurar med aktiv bullerdämpning, granska dem ordentligt och jämföra dem med varandra som en akustisk gladiatorkamp på Colosseum i Those About to Die-tvseriens anda (det är förresten en bra serie, se den).

Vi satt uppe om nätterna och grubblade på var vi skulle börja: ska vi prova hörlurarna först i skogen, där grundfrågan är “om ett träd faller i skogen och ingen hör det, låter det då?”. Eller på ett flygplan, där bullerdämpningens styrka mäts i förhållande till konsumtionen av Dom Perignon?

Visionen var glasklar, men som ofta händer klev verkligheten (alltså vår finansiär Markus) in med slipsen på sned och påminde oss om att budget är något helt annat än megalomana visioner. Alltså måste vi spara någonstans, och vi valde att spara där det är enklast för oss. Det vill säga: vi lät bli att köpa alla andra hörlurar. Ingen idé att bränna vår lilla budget till konkurrenternas fördel.

Eftersom det ändå finns hundratals olika hörlurar på marknaden gav det oss en rätt fin provbudget att strunta i alla andra. Den stora jämförelsen blev alltså “vi jämför de här två”, men det gör inget, för enligt oss är det här de enda hörlurarna som faktiskt betyder något.

VMK25 – Lyxvalet från snödriva till Sahara

Första provet gjordes där få hörlurar med aktiv bullerdämpning ens vågat bli provade: i en snödriva. Vi lät hörlurarna hänga i en gren och gick in för att dricka mintkakao.

Ungefär två glas senare konstaterade vi att VMK25 klarade åtminstone ett par mintkakaos värd kyla och ändå kändes lika sköna på öronen som yllesockor mitt i vinterns tjut — bara de först fått värma upp sig inomhus.

Ljudkvaliteten höll sig så stabil att till och med en ensam isbjörn hade kunnat stanna och lyssna — om vi inte hade varit i Puolanka, där det bara finns vanliga bruna björnar. Och de sover dessutom oftast på vintern.

Batteritiden blev förmodligen sämre i snödrivan, även om vi inte fick det prövat, eftersom kylan började gå testarna på nerverna ungefär ett dygn innan batteriet ens hann ta slut.

Eftersom vi bestämde oss för att prova hörlurarna i ytterläge var det naturligt att nästa steg blev Saharas ökenhetta. VMK25 klarade även den utmaningen med hedern i behåll. Omringad av sand och en obarmhärtig sol skötte VMK25 sitt jobb felfritt. Ljudet var så tydligt att det till och med dämpade kamelernas parningsvrål, vilket å andra sidan också är en risk — att bli nedtrampad av en brunstig kamel medan man lyssnar på musik är ändå ett ganska realistiskt scenario.

Den enda nackdelen var att trots att hörlurarna fortfarande fungerade felfritt var precis allt fullt av sand. Inte bara hörlurarna utan även mina kalsonger. Det var alltså dags att åka hem.

Hörlurar i privatflyg – mot lyxen

Efter Saharas öken hade vi fortfarande lite provbudget kvar. Vi tänkte att VMK25-modellen ändå är den dyrare av våra två hörlurar, så självklart ska man också prova hur den lämpar sig för ett mer högtravande liv — inte i turistklass, utan i privatflyg, där champagne flödar och omgivningen brusar lagom mycket.

Det var bara att ringa Scanwings, slänga in en Praetor 600 under baken och dra från Uleåborg mot Kroatiens kust. På samma resa hann vi också svänga förbi en samarbetspartners jakt, och då kan man ju förstås dra av resekostnaderna i beskattningen. Förutsatt att ett företag som går med förlust ens betalar skatt. Till det här provet tog vi med den nya Megadeth-modellen, eftersom det ändå är den dyraste versionen av VMK25.

Jag har rätt suddiga minnen av resan, och från jakten finns det särskilt nog inga bilder, men roligt var det. Bevisligen fungerar VMK25 utmärkt även i privatflyg (och på motorjakt), även om champagneglaset höll på att välta i turbulensen.

VMK20 – Obligatoriska djurförsök

Eftersom förra provet var i ytterläge och VMK20 trots allt är den billigare modellen bestämde vi oss för att prova den i mer vardagliga miljöer.

Vi började med traditionella men mycket vetenskapliga djurförsök, som vi glömt bort medan vi reste runt med VMK25. Hörlurarna såg förvirrande stilsäkra ut på hundens huvud, men användbarheten lämnade en del att önska, särskilt när öronen sitter på helt annan plats än på en människa. Katter var inte sugna på provet, och Janis katt smög in i buskarna som om den sett en skatteinspektör.

Efter de pälsiga djuren prövade vi dem också på pälslösa djur, alltså barn.

Resultatet blev att även om hörlurarna såg gulliga ut på barns huvuden var de ändå onödigt stora för 0–3-åringar.

Proven bland barnen gav en intressant iakttagelse: bullerdämpning orsakar antibullerdämpning — hörlurarnas dämpning får barnet att föra ett oväsen som går över den normala gränsen i decibel. Om användaren är under skolåldern: räkna med en ljudnivå som tävlar med en rockkonsert.

Provet var upplysande, men väldigt snabbt insåg vi att vi ville ha något lugnare.

Reseprovet för vanligt folk

När vi tröttnat på barnens kakofoni flyttade vi provet till en mer vuxen miljö: Spanien, platsen dit finländska pensionärer och ekonomiska brottslingar vandrar när hemlandet börjar kännas för litet och kallt. För att garantera ett fullständigt prov gjorde vi ett avsteg från våra vanliga krav och flög i turistklass. Trots att coronarestriktionerna inte varit en plåga på länge tog jag ändå på mig munskydd, så att ingen bekant känner igen mig i turistklass.

Flygplanets trånga stämning, grannpassagerarnas armstödskrig och barnens skrik gav perfekta förhållanden för VMK20:s riktiga prov. Även om turistklassens servering mest framkallade andrahandsgenans skötte VMK20 jobbet med hedern i behåll. Bullerdämpningen tystade det mesta av stöket, och hörlurarna förblev sköna under hela flygningen.

I Spanien, där solen bränner blek finländsk hud på ett ögonblick och gitarristen på restaurangen bredvid tror att han är en enorm stjärna, gjorde vi hörlurarnas egentliga avkopplingsprov: att ligga i en solstol.

Vid hotellpoolen, full av turister, var den vita VMK20 ett fulländat val. Den vita modellen drog inte åt sig värme och blev inte brännhet mot mina öron. Dessutom passar den vita modellen utmärkt till en blek finländsk hudton. Det viktigaste är att man kunde lyssna på en ljudbok i fred, trots att hotellet också hade allehanda störningsmoment, som till exempel min egen fru.

Pasi-provet

Sist hamnade VMK20 i Pasi-provets klor. I det här provet gav vi hörlurarna till Pasi utan anvisningar, och hans uppgift var att prova dem fritt. Resultatet var — låt oss säga — sorgligt. Pasi satte hörlurarna på huvudet fel och undrade varför ljudet lät dåligt. Det bekräftade att även om VMK20 är lätt att använda behövs det kanske ändå lite vägledning om det är Pasi som provar hörlurarna.

Sammanfattning

Våra prov visade att både VMK25 och VMK20 är utmärkta hörlurar med aktiv bullerdämpning i sina egna klasser. VMK25 glänste i ytterlägen, från snödriva till Saharas stekande hetta och hela vägen till privatflygets lyx, och bjöd på ljudkvalitet i toppklass och en bullerdämpning som faktiskt gör sitt jobb. VMK20 var i sin tur vardagens hjälte, som klarade både turistklassens oväsen och avkopplingsproven under Spaniens sol.

Båda hörlurarna är det bästa du har råd med, men om du är Pasi rekommenderar vi att du tar kontakt med vår kundtjänst för att reda ut bruksanvisningen.